Jag är mitt Monster

Jag har ett monster inom mig som äter av mig, infekterar min inre värld och får mig att tänka mörka tankar. Det är ett monster som väcker känslor av avund, hat, ilska, vrede och hämnd. 

Mitt monster kommer sällan ut, det finns allt som oftast endast inom mig med ett ständigt vakande öga över världen som finns utanför mitt inre. Monstret vässar ständigt klorna och är obönhörligt alltid redo för strid. Det får mig att tänka tankar om att slå sönder grannens högljudda stereo eller om att repa bilar som står parkerade på cykelvägar och gångbanor. I andra fall har det handlat om funderingar kring hur jag på bästa, och mest våldsamma, sätt kan få samma högljudda granne att sluta spela sin förbannade musik på helt godtyckliga tider under dygnets 24 timmar.

Inget av detta kommer någonsin att hända, kättingen runt halsen på mitt monster är för stark för det, eller rättare sagt jag är alldeles för stark för att det skall kunna ske.

Det finns ingen bur för mitt monster, men jag håller det på plats när det är nödvändigt. Jag utgör intellektet som begränsar när monstret törstar efter uppmärksamhet, min moraliska kompass och mitt förhållande till etik begränsar dess möjlighet att få fritt spelrum.

Kampen mellan mig och mitt monster sker varje dag i mitt inre och jag är trygg med att monstret sällan får den uppmärksamhet som monstret vill ha.

Mitt Monster är Jag

Det finns tillfällen då jag och mitt monster byter plats, ögonblick då jag är fångad på insidan av mitt monster och hålls tillbaka av monstrets ursinne och kraft.

Monstret är helt och hållet drivet av känslor, mörka och starka känslor som är dess styrka och råhet. Monstret morrar åt omvärlden, tar vad det vill ha samtidigt som det visar med bestämdhet och våld vad som gäller.

Jag låter det hända för att jag behöver det.

Jag törstar efter den frihet som monstret ger mig, jag längtar efter att få en djupare kontakt med mitt inre känsloliv som monstret ger mig tillåtelse att ha.

I en värld full av yta och fasader så behöver jag mitt monster för att känna mig levande. Jag behöver mitt monster för att känna att jag existerar och jag inser att jag inte är fångad på insidan av mitt monster.

Jag bär mitt monster med stolthet på min utsida, som en uniform, samtidigt som jag på insidan njuter av den energi som monstret skapar. I en motsägelsefull värld, där svaghet och offer blivit till en styrka, är det en förlösande frihet av brutalitet utan mål och utan gränser som styrs av hur man skall vara eller vad man får göra.

Från insidan så förlikar jag mig med mitt monster, jag är mitt monster, mitt monster är jag och tillsammans är vi ett. Vi är en hybrid sprungen ur min önskan att få kontakt med mitt inre vilddjur, en symbios av ljus och mörker där mörkret får äga världen för några korta ögonblick.

I en session är allt tillåtet.

X
X